Fingrar

 

Torra grenar som uppsträckta fingrar bakom en stor sten i skogen. © Haldor Paulsson

Bilder från senaste cykelutflykten

 Tog flera bilder under den senaste cykelutflykten, ibland i kraftig motvind. ©

Kraftig vind vid cykelutflykt

 

Blåsigt värre vid cykeluflykten idag måndag. Kraftig motvind på cykelbanorna. 

Dansbanan i skogen

 

I många år innan Folkets Hus byggdes i Kroksjö så fanns det en populär dansbana cirka sju kilometer från Kroksjö och vid byn Bjurträsk. Dansbanan låg en bit inne i skogen och hade tydligen ett riktigt trägolv som man kunde dansa på.
Hit kom det ungdomar för att lyssna på musiken som spelades och också för att dansa, kanske kunde man träffa någon och bli ett par. Det var väl någon som spelade dragspel och en annan gitarr.
Vår far, Paul Andersson, brukade cykla dit för att dansa och det blev cirka 1,5 mil på en gammal cykel den kvällen. Han var då kanske 16-17 år gammal. Det kom även ungdomar från andra byar till dansbanan och det var så klart vackra sommarkvällar då det dansades och man hade då roligt några timmar. Det var npg så att man var tvungen att betala för att komma in och läskedrycker kunde man köpa.
Bilden, som togs av Donald Paulsson, för några år sedan visar ett hörn av dansbanan, det enda han då kunde se som var kvar. Idag finns det ett hus på samma ställe.

Folkets hus i Kroksjö

Det fanns också en filmprojekter på andra våningen. En gång visades färgfilmen Barnen från Frostmofjället i den ganska stora danslokalen. Folkets hus byggdes förresten 1953-1954 och ett år senare ordnades det en invingningsdans.
När det ordnades dans i Folkets hus kunde det stå massor av bilar parkerade utmed vägarna. Axel Nystedt från Kroksjö satt i en litet rum vid ingången och sålde biljetter till besökarna. Min bror Börje tog sedan sedan emot biljerna och gav alltid en biljett till den som skulle gå ut ur huset en stund.
Det finns idag människor i flera byar som inte förstår hur tidigare fina hus numera bara får rasa ihop och bli kusliga soptippar. Finns det ingen myndighet i kommunerna som kontrollerar detta, undrar man.
Och en anledning till allt detta är att dom som idag äger rivningshusen bryr sig inte om att rusta upp husen. Det finns för övrigt en risk att små barn kan försöka klättra i skrotet och bli skadade om något går sönder och faller ner på dom.
 
Haldor Paulsson

Kroksjö och istiden

 

1. Byn Kroksjö. Foto: Donald Paulsson
 

2. Sjön Kroksjön. Foto: Donald Paulsson

3. Granberget till vänster på bilden

Det ni ser är byn Kroksjö uppe på Stöttingfjället i Västerbotten och fyra mil utanför Lycksele (bild 1) För 300 år sedan fanns det inte en enda gård här, för det skulle dröja några år innan den första nybyggaren Bryngel Larsson kom hit tillsammans med en ko, sannolikt på en upptrampad djurstig. Då var det bara skog där byn ny ligger, men träden höggs så småningom ner, stubbar och stenar fraktades bort och snart fanns det åkrar och gräs till gårdsdjuren.
Men låt oss gå tillbaka i tiden, och tänka oss hur det såg ut precis här när istiden började ta slut för cirka 10 000 år sedan. Då var myren och många andra samt dagens träsk i området runt byn (bild 2) en enda stor och mycket djup sjö och vattenytan kan till och med ha varit ovanför bergsryggarna i horisonten och hela byn Kroksjö samt på båda sidor om Granberget, till och med ovanför berget. (bild 3).

Haldor Paulsson

En spindel

 

En spindel hade bråttom och sprang hit och dit på en utegård. Ibland stannade den till en stund i öppningen mellan cementplattorna, som för att vila lite.

Tre korta berättelser.

 

Tre korta berättelser som jag skrivit och som jag läser i min video. Jag berättar lite på mitt sätt om några intressanta människor som jag för länge sedan lärde känna. © Haldor Paulsson 2024

Ledigt

 Under en promenad i stan såg jag skylten ledigt...© Haldor Paulsson 2024.

Där jag växte upp.

 Där jag växte upp. Tack, för att ni lyssnar på det jag berättar. © Haldor Paulsson 2024.

Min vän grisen

 

Min vän grisen. En kort berättelse om grisen på gården. © Haldor Paulsson