hsop2409. Out now!

 

En musik komposition med video effekter. Den är klar nu.

Ett lysande klot

Ett lysande klot

Ett lysande klot

rusar genom en

mörk rymd

med en lång och

ljus svans efter sig

Den gigantiska och

för oss tysta

rymdkroppen

vet inte om den

någonsin ska stanna

Inte heller vet den

vart den ska.

 

© Haldor Paulsson

En ljudbok.

 

 

Jag har skapat en ljudbok och där läser jag flera av mina dikter. Ljudboken är, anser jag, framtiden. Det går att lyssna på en ljudbok i bussen och vid en promenad och hemma så klart.

Långliden utanför Kroksjö

 Till trakten med en flera mil vildmark var det ont om nybyggare ett tag åtminstone. Till Kroksjö, cirka en kilometer från Långliden kom alltså Bryngel Larsson 1780, 27 år gammal, från Örträsk och han gifte sig så småningom med med nybyggarflickan Britha Zachrisdotter från byn Bäverträsk. Hur och var de träffades förblir en gåta, vid en tid då det inte fanns några riktiga vägar att ta sig fram på. Bryngel Larsson, 1753-1810, var den första nybyggaren på bergen. Det finns mera att läsa om hur byarna i trakten skapades i boken "Kroksjö 200 år", en present som jag förresten fick av min mor när jag fyllde 36 år. Tack, Gustav Skarin, för ett omfattande arbete med uppgifterna i denna bok.
Ett boplats nära Kroksjö och Åttonträsk är Långliden, också ett vackert berg. Som liten grabb såg jag från mitt hem taket på huset i Långliden. En person i Långliden nämns i boken ocb det är Johan Olofsson, farfar till Edit Mannberg och Otto Mannberg, skogsarbetare och frisör, som bodde i ett hus nära skogen på ett berg och en liten sjö och en stor myr i Kroksjö.
Tillbaka till Långliden "Långlia" en stund. En plats med en åker i norrläge, lite ovanligt om man skulle odla potatis till exempel. Det lär finnas spöken där som visar sig ibland som ljud från fotsteg och gnissel från dörrar. Det sägs också att en person som bodde där och flyttade till ett hus Kroksjö tog med sig spöket, eftersom det sägs att samma ljud kan ibland höras i huset.
I Långliden fanns det, sägs det, för övrigt ett tag en grupp personer som ägnade sig åt en ovanlig religion och även det skulle ha skapat en obehaglig plats i dag.
En man besökte en sommardag Långliden för att se hur det såg ut där. Men han tyckte det var obehagligt att vara där och stannade aldrig bilmotorn och lät dörren till förarplatsen vara öppen hela tiden, om det skulle hända något oväntat. Men han varken hörde eller såg något ovanligt.
I Långliden bodde det ett tag en gammal kvinna och hennes son, som suttit i fängelse ett par år. Det berättas att kvinnan kunde sitta i ena änden av köket och spotta snuset rakt ner i en hink i andra delen av köket. Mat handlade mannen genom att promenera på en skogsstig till byn Åttonträsk, där det fanns en affär. När kvinnan dog, flyttade mannen till en skogskoja inte långt från Kroksjö. Han dog senare i Örträsk.

Text: Haldor Paulsson
Foto: Benny Paulsson

Här i Långliden stod ett tag ett hus och en ladugård med ett dass. Längst bort på bilden fanns det en kallkälla och där började en skogsstig till affären i Åttonträsk.

Så såg ladugården ut för några år sedan. Nu lär byggnaden har rasat ihop och kanske på grund av att den inte försetts med ett plåttak.

Ungefär här fanns det en skogsstig till Kroksjö.

 

Holmträsket strax utanför byn Kroksjö uppe på Stöttingfjället i Västerbotten och fyra mil utanför Lycksele är en intressant liten sjö. Bryngel Larsson kom hit till området tillsammans med en ko, sannolikt på en upptrampad djurstig, för cirka 300 år sedan.
De människor som han först mötte var samerna som hade sina boplatser på båda sidor om Kroksjön och två till fanns det i området. Samerna jagade med båge och pilar och de hade varit i trakten i mer än 1 000 år. De fångade också renar och gjorde dem tama. Av renarna fick man kött, mjölk, skinn och horn. De hade en egen kultur och talade ett språk som bybyggarna sannolikt inte förstod. Men det finns dialektord som kan vara samiska eller finska.
Det var inte alltid så lätt att komma överens när nybyggarna började fiska i deras sjöar och åar. Och en annan sak var att nybyggarnas kor och samernas renar betade på samma mark. Samerna åt för övrigt mycket fisk som man själv drog upp ur vattnet. Det gjorde man säkert även under vintern på isen, med minst -25 grader vissa dagar.
Samernas kåtor byggdes för det mesta på torra land och kanske nära en sluttning med skog som fångade upp vindarna när det blåste hårt.
Material till kåtorna och redskapen gjorde man av olika saker som fanns i naturen.
Det fanns minst fyra boplatser med samer runt Kroksjö. De låg, kan man säga, i en nästan rak linje från söder till norr, från dagens Åttonträsk till Bjurträsk eller Fäbodliden. Det dröjde inte så länge förrän samerna flyttade till andra platser långt utanför Kroksjö.
En välkänd boplats finns på en udde vid Holmträsket. Även där bodde det samer för 1 000 år sedan. I dag kan det vara svårt att se själva boplatsen eftersom det vuxit upp träd, ris och gräs på platsen.

Bilden visar alltså Holmträsket. Längst in på den här bilden och i skogen fanns det en gång, kanske för 80 år sedan, ett litet elektriskt kraftverk i Holmträskbäcken, med rinnande vatten, som via en kabel skickade den allra första strömmen till byarna Kroksjö och Rönnfors. I början gick det bara att tända en enda lampa i husen. Lite senare blev det ström i hela husen och dessutom vägbelysning. Om strömkabeln till byarna placerades nere i vattnet eller på land vet man inte. Foto: Donald Paulsson