Höstlöv

 Höstlöv

Inne i

en onsynlig vind

under 

gungande grenar

dansar höstlöven in 

vintern. 

(c) Haldor Paulsson

En katts vardag

 Jag bad AI skriva en novell om en katts vardag. Intressant blev berättelsen, som ni nu kan läsa på min sida, alltså här.

Morgonsolen sträckte ut sig försiktigt över Stockholms hustak, samtidigt som en blygsam strimma ljus smög in genom fönstret och landade på den lilla fönsterbänken där katten Miso alltid började sin dag. Miso rullade dovt över sin plats, sträckte ut sina långa ben och särade på sin randiga päls som om var morgon var en present att packa upp. Många människor undrade vad katter tänkte på hela dagen, men Miso själv var aldrig särskilt bekymrad över den frågan. För henne var varje dag en symfoni av dofter, ljud och hemliga småställningar som väntade på att bli upptäckta. Hennes nos kittlades av morgonluften, och hon beslutade sig för att göra dagens första nerslag i köket. Där fanns matte som alltid satte morgonkaffet på i en nästan rituell process. Slurprande av sitt kaffe, medan lapptoppen var plugget i skärmen visade sig, matade hon Miso med små köttbitar – detta var Miso’s cue att börja sin undersökningsturné. Mat var alltid en god start på dagen, men vad som lockade katten mest var doften av världen utanför lägenheten. Hon smög ut genom den lilla kattluckan och kände snön under tassarna – kallt och kittlande, hon nös till. Sedan började hon inspektera kvarterets hemligheter: där fanns de gamla ekarna som tappade sin bark, räv spåren som korsade linjen av deras väg och de förunderliga dofterna från grannarnas trädgårdar. Varje ny doft var en berättelse som skulle lösas, ett mysterium att avtecknas med sina magiska doftreceptorer. Hennes mest förtrollande stunder inträffade vid sjön nära parken. Att sitta stilla, observera små sipprande vågor och låta solen värma hennes päls var en konst i zen som få människor kunde förstå. Medan fiskmåsar skränade i fjärran, lät Miso det naturliga flödet av sin dag ta sin gång. Hon visste att äventyr väntade bortom varje stubbe och snödriva. Eftermiddagstimmarna tillbringades i tysta, nästan meditativa ögonblick – ett katt-livet var också tiden för fridfull vila. Hennes tupplurar var fyllda av drömmar om jakt, spring och smygande. Minnet av den gamla musen som bott under köksdräneringen återväckte en iver djupt inne i henne. Stunder där drömmar och verklighet flätade sig samman till en smidig dans. När kvällen föll smekte skymningen stadens konturer.Allt i stadens lunk syntes lite mer dämpat, nästan mystiskt. Hemkomsten innebar värmetillfället, där matte plockade upp henne, strök henne längs ryggen, deras ögon möttes och deras världar flöt ihop – Miso spann högt. Behovet av närhet, kärlek och förståelse fyllde rummet var gång de var tillsammans, tystnaden mellan dem betydde allt. Miso´s dag var en perfekt symfoni av stillhet och action, av flitiga undersökningar och rofylld kontemplation. Ett kattliv, om än kort i beräkningar av människans dagar, var evigt genom de magiska stundernas mångfald. Och medan staden drog sin filt över sina invånare, hyvlade Miso in sig i sin varma korg, redo att drömma om morgondagens outgrundliga äventyr.

AI

AI novell.

 Jag bad AI "Artficiell Intelligens" skiva en novell med mina förslag till texter. Så här blev novellen:

AI-dikt om katter

 En AI-dikt "Artificiell Intelligens" om katter.

I skymningens ljus de smyger fram
Med tassar så mjuka, så tysta som damm.  
Deras ögon glimmar som stjärnor i natt  
Med hemligheter dolda, så gåtfullt och glatt.
 
De spinner och kurar i värmens famn  
Med päls som är len, som en mjukaste hamn.  
De jagar och leker med skuggornas dans  
Med smidiga rörelser, som i en trance.
 
Katter, de är magiska varelser små
Med hjärtan så stora, och själar som få.  
De ger oss sin kärlek, sin värme, sitt mod
Och fyller vårt liv med en oändlig god.

 En dikt som jag själv alltså inte har skrivit.